N V 0 9 F M T

För lite drygt en månad sedan inledde vi vårt första projekt inom Fotografisk Bild C, där vi fick välja väldigt fritt ett speciellt område, tema och röd tråd genom bilderna. Jag var först inne på att kombinera detta projekt med det kommande projektarbetet, vilket då skulle resultera i en fotobok. Om den tanken kommer att slå igenom är jag inte säker på, men det var i alla fall min grundidé.

-

Sen kom jag på att jag ville fotografera olika miljöer av den anledningen att jag ville uppnå en viss kontrast mellan bilderna och dessutom tycker om att "dokumentera" situationer mer än att bygga upp egna arrangerade händelser.

-

Jag började fotografera redan ett par dagar efter att vi fått uppgiften, och började även skissa upp möjliga miljöer som jag kände till och ville fotografera, samt alternativ på vinklar och kompositioner i dessa. Det ledde till att jag efter omkring två veckor hade många av bilderna som presenteras ovan, och då nästan alla gestaltade stadsmiljö med en eller ett par människor i, bestämde jag mig för att det skulle vara mitt färdigformulerade tema och röda tråd.

-

Mitt mål har varit att få fram ett antal riktigt bra bilder som verkligen gestaltar miljön eller situationen på ett, enligt mig, annorlunda/tänkvärt/spännande eller snyggt vis. Alltså att någon av bildens komponenter väcker betraktarens intresse och att den samtidigt berättar något som situationen, miljön och/eller personerna som befinner sig i den.

-

Jag har även försökt att tänka på att få en viss symmetri och helhet i bilderna, både vid fototillfället och under behandlingen i PS efteråt. Mitt syfte var dessutom att efter bästa förmåga fotografera många bilder som uppfyller dessa kriterier eftersom mitt projekt delvis är en helhet, och inte endast enskilda bilder med samma tema. Jag vill att bilderna tillsammans ska förmedla någonting.

-

Inriktning: Prosadokumentärt/Miljö/Situationer/Människor/Stad

Mål: Intressanta bilder vars bildspråk/symbolism talar något om miljön eller situationen. Att uppnå en symmetri och skala av verkligheten genom beskärning för att undvika störande moment i fotona.

Jag tycker att jag lyckats ganska bra med genomförandet av projektet. Jag började i tid och hade efter halva tiden tagit ungefär hälften av bilderna ovan, och hade omkring tjugo möjliga alternativa foton. Jag har hela tiden jobbat efter en bra tidsplan, och den främsta anledningen till det tror jag är att jag sedan innan kände till majoriteten av mina motiv, att jag fotograferade under vardagliga promenader mellan tåg och affärer till exempel, samt att jag inte varit beroende av någon modell, studio eller liknande.

-

Jag är också delvis nöjd med mitt resultat. Den största processen har varit att granska och sortera ut lämpliga bilder från de övriga, och sedan granska och provredigera och titta igenom om och om och om igen, för att uppnå helhetsintrycket samtidigt som varje bild i viss mån ska tillföra något eget. Det har också varit det svåraste inom projektet - att uppnå helheten, göra det intressant och samtidigt bibehålla en tydlig röd tråd. Och jag tycker att jag lyckats delvis med detta.

-

Jag känner att det är ett fåtal av bilderna ovan, kanske tio stycken, som är nästan optimala och som uppfyller de satta kraven. Så varför valde jag inte ut endast dessa? Jag har prövat flera gånger att endast begränsa mig till mina absoluta favoriter, men känner att i vilken ordning och på vilket vis de än presenteras på, går helhetsintrycket förlorat. Därför har jag trots brister valt att ta med mindre betydelsefulla/tekniskt snygga bilder, eftersom de enligt mig tillför något till resultatet.

-

Exempel på detta är (enligt mig och kritik från nära och kära) bland annat denna bild:

-

Som jag nämnt och resonerat om tidigare, så har det inte uppstått särskilt många problem. Det skulle möjligtvis vara att jag valt ut en plats, hittat en schyst komposition men att ingen människa dyker upp, vilken måste vara den väsentligaste nackdelen med att inte ha en modell att jobba med. Men tack vare stadstemat har jag ändå fått ihop en del bilder, och svårigheten har kunnat försummas.

-

Ett annat problem har varit att det oftast är en särskild situation jag vill gestalta, och att perspektiv, ljus och komposition blivit lidande i många "ögonblicksbilder".

-

Ytterligare ett problem, som är direkt relaterat till avsaknaden av modeller, är att många människor inte vill synas på bild. Därför är några bilder säkerligen inte publicerbara eftersom jag inte frågat personen ifråga om jag får använda fotot. De bilderna där personer syns mest (exempel nedan) har jag dock frågat personerna om lov och berättat om projektet, vilket alltså bör vara okej.

-

-

Jag har tyvärr inte använt av mig någon speciell inspirationskälla under mitt projekt. Jag känner såhär i efterhand att det både hade varit nyttigt och användbart att i början, innan själva fotograferandet, kika runt efter fotografer som jobbat på liknande vis. Men det gjorde jag som sagt tyvärr inte. Däremot har jag kommit på mig själv med att ta en extra titt på många bilder i Metro om morgnarna, eftersom en hel den av dem uttrycker och beskriver någonting på ett liknande sätt som jag vill att mitt resultat ska göra. Jag har även som vanligt varit inne på www.fotosidan.se ofta, för att få inspiration till spännande kompositioner.

-

Jag har inte heller letat efter någon fotograf att åka på studiebesök till - och främsta anledningen till det är nog att jag känner att jag under perioden inte haft mycket tid över till ett sådant studiebesök. Men jag tänkte börja leta nu denna vecka när projektet är klart, vilket i och för sig kan vara ett plus då jag kanske kan få fin feedback på mitt resultat sedan. Jag vet att mamma har en kontakt jag eventuellt kan få möjlighet att besöka.